Hyresgästföreningen

Hörde av en vän häromdagen att han fått erbjudande om att gå med i Hyresgästföreningen. En organisation som enligt dom själva:


"Hyresgästföreningen är en demokratisk medlemsorganisation för hyresgäster. Vårt grundläggande mål är att alla ska ha rätt till en god bostad till rimlig kostnad. Vi arbetar för att alla hyresgäster ska garanteras ett tryggt boende med inflytande och gemenskap. Över en halv miljon hushåll är med i Hyresgästföreningen."

I Sverige idag så finns det närmare 1.778.000 hyresrätter, 90% av dessa går under Hyresgästföreningen. dvs 1.600.200.

I hyran ligger numera 12:- (per månad) i avgift till Hyresgästföreningen vare sig man valt det eller ej, dvs närmare 19.202.400:- per månad.

Detta ger per år 230.428.800:-.

Tilläggas bör även att ca 540.000 personer har valt att bli medlemmar i föreningen och betalar ytterligare 75:-/mån (totalt för alla medlemmar 40.500.000:-/mån).

Detta ger per år 486.000.000:-.

Nu till summan av kardemumman, detta ger en total inkomst på ca 716.400.000:- (sjuhundrasextonmiljonerfyrahundratusen) till föreningen som till största delen drivs av ideellt arbetande förtroendemän. Undrar om man per definition är duktig på att förhandla, om man blir vald förtroendeman?

Riktigt vad man har att förhandla med vet jag inte riktigt, jag menar om deras argument är att om dom inte får den hyra som dom begär så flyttar dom ut?!

Men visst har dom anställda, och visst jobbar dom för att påverka, och visst ger dom ut en tidning ett par gånger om året, och visst gör dom sig förtjänta av summan.

Visst?!

Demokratin ur spel?

Hur i helvete kan TV4 göra ett program som heter:
Din nästa statsminister

Trodde vi levde i en demokrati, där statsminister tillsätts efter valet!?

Tänk om tex (Gud förbjude) SverigeDemokraterna gör en jordskreds seger, eller för den delen något annat parti.

Är det verkligen ok att göra så här?

(Bild från www.aftonbladet.se)

Påkörd bakifrån

Efter att ha besökt en av aktiviteterna här på campingen så begav jag mig hemåt tillsammans med min äldste son, han var trött så jag bar honom i famnen.

På väg därifrån så såg (hörde) vi en motorcykel av tuffare karaktär, det visade sig vara en känd krögare från Växjö. Av någon anledning känner han igen mig och stannar för att snacka lite. Vi utbyter några vänliga fraser, varpå han startar sin motorcykel (läs: Harley Davidson Fatboy) och körde mot sin camping plats.

När min son begrundat denna motorcykel köra ifrån oss, så bestämde vi oss för att fortsätta vår resa... till fots!

Hann inte ta mer än 2-3 steg förrän jag hör; Se upp...

Innan jag vet ordet av så har jag blivit påkörd av en snorunge på mountinbike, som i hög fart bestämt sig för att hoppa på det väghinder som jag och sonen precis passerat. Han verkade ha gjort tafatta försök att bromsa genom att trampa bakåt.

Snorungar ska inte ha cyklar som saknar fotbroms!

Följaktligen så kör han på mig med full fart rakt och slår styret i ryggslutet på mig. Flertalet som såg olyckan kommer nu springande från alla håll. När jag tänkte ta tag i snorvalpen och ge honom en riktigt jävla utskällning hör jag mig själv säga:

Strunt i mig, hur gick det för dig?

Efter att konstaterat att det gått ganska bra för ynglingen, han hade bara fått lättare skrapsår på armbågen så fortsatte jag min resa mot vår camping plats.

Hann knappt gå 100 meter förrän det började värka något fruktansvärt i ryggen, och blev i det närmaste sängliggande resten av kvällen. Har fortfarande ont i ryggslutet och har bestämt mig för att ringa försäkringsbolag och informera om det inträffade.

Vem vet vad som kan kommer senare efter en sådan hårt träff...?

Nästa gång jag ser snorisen så ska jag ta han i örat och följa med honom hem till hans föräldrar och ta deras personnummer utifall det kommer någon skada i efterhand.

Ännu en gång, gick vi klassisk turistfälla

Denna gång åkte vi till Lådbilslandet i Löttorp.

Marknadsföringen av detta lekland kan enbart beskrivas som massiv, glada barn och lyckliga föräldrar i färgglada bilar av olika slag.

När vi besökte deras hemsida inför besöket och noterade att man var tvungen att ha med sig kontanter (dom tar EJ kort på detta lekland) borde vi ha gissat att vi hade att göra med en riktig snåljåp till ägare.

Varför tar man inte kort när entréavgiften är 250:-/barn?

Det första som slår en när man kommer in är bristen på underhåll, då det är flera år sedan det var dags att måla om inne på området. Allt är slitet, skitigt, och rostigt. Man har inte ens orken, eller ta kostnaden för gräsklippning. Större delen av området skulle behöva slås med lie (+40cm högt) innan det skulle gå att klippa.

Lådbilslandet är inte heller något undantag när det gäller att ta överpriser på mat och dryck. Nedan följer ett par exempel på varor och priser:

- Kaffe, 20:- (då ingick dock påtår)
- Våffla med sylt och, grädde, 50:-
- Varmkorv, 20:-
- Korv med mos, 70:- exkl dricka

När det gäller säkerheten på Lådbilslandet måste jag säga att den var under all kritik, karusellerna skötes av unga killar och tjejer, och dom hade alltid hand om två karuseller vardera. Det vill säga att när dom satte igång en karusell var den andra obemannad.

Ett par aktiviteter var dessutom helt utan personal, där fanns bara en "Start" och en "Stopp" knapp för den som kände sig manad att trycka igång karusellen med alla barn. Knappen satt dessutom i sådan höjd att ett barn kunde gå förbi och trycka på knapparna när andra barn gick ur och i vagnarna till tillhörande tåget.

Det som var mycket positivt med besöket var alla deras lådbilar, och det hade dom gott om. Dom verkade alla vara i gott skick, och det syntes att barnen älskade att köra dom. Det fanns brandbilar, sopbilar, trailers, brödbilar, polisbilar, kranbilar mm allt barn älskar.

Kort sagt: Föräldrar kommer att slås av förfallet och den bristande säkerheten och gå där ifrån med djupt hål i plånboken, men barnen kommer att ha en fantastiskt rolig dag.

Ett sent samtal som väcker tankar

Härom kvällen såg jag att min kära gamla mamma hade ringt vid 22.20 tiden, vilket i hennes mått är ett mycket sent samtal. Sådana sena samtal brukar nästan alltid vara illavarslande.

Givetvis började tankarna surra i skallen på mig, då hon normalt sett aldrig skulle ringa vid denna tidpunkt. Vad har nu hänt?

Har hon skadat sig? Har huset brunnit? Har Allan (pojkvän) gått och dött???

Många frågor och alternativa scenarion målades upp i huvudet på mig i väntan på att signalerna skulle gå fram och hon förhoppningsvis skulle svara.

Signal efter signal gick fram utan att någon lyfte luren, och paniken började sprida sig i min kropp. Nästan när jag hade tänkt att lägga på och börja ringa sjukhuset i Kalmar svarade min kära mor sömndrucket.

-"Ja? ...varför ringer du så här dags???"

När jag förklarat min oro, så visade det sig att anledningen till hennes sena samtal var att hon ringt mig i samma syfte. Det var visst ett fordon med husvagn som hade frontalkrockat med en annan bil med dödlig utgång på samma väg som vi hade färdats. Dock någon timma efter oss...

När vi samtalat några minuter så önskade vi varandra en god natt. Men efter vårt samtal hade jag svårt att sova, då tankarna började sväva iväg.

I bilen med husvagn satt säkert en bilförare liksom jag som ansåg sig vara utvilad, kanske kört bil och släp i många år, med den dyraste last han äger: familjen. När plötsligt en mötande bil av någon anledning tappar kontrollen och kör rakt emot honom.

Vad spelar då erfarenhet för någon roll, hur utvilad han än må ha varit, att han höll hastigheten då han hade dyrbar last? Kanske hans mor ringt honom denna sena timma för att förvisa sig om att det inte var han som krockat.
Hon skulle då få vänta förgäves på det samtalet...

Genast såg jag min egen dödlighet, vikten av att ta tillvara på den tid man har. Det var nästan så att jag själv haft en nära döden upplevelse enbart genom min mors sena samtal.

Det är lätt att hamna i vardagen, låta dagarna komma och gå.

En sådan här trivial händelse får en att tänka på att ägna mer tid åt det som är det viktigast i livet: min älskade hustru och våra två barn.

Hårfin marknadsföring

Hockeyfrilla... någon?

Vissa saker bör man inte göra i en bastu

Om man lyssnar till reklamen för chips så ska hela svenska folket ägna sig åt att äta chips som fredagsmys. Fredagsmys för mig är att ägna mig lite åt mental batteriladdning och avkoppling i den finska uppfinningen som vi valt att kalla bastu.

Bastubadande har alltid varit i det närmaste en religiös ritual i vår släkt, att likt bikten få syndernas förlåtelse och rening av kropp och själ. Denna ritual får gärna kompletteras med en försvenskad version av Tapas innehållande godsaker som pilsnerkorv, pepparkorv, chilliost osv. Detta serveras allt som oftast tillsammans med iskall pilsner från svenska Systembolaget.

Ibland kan en överdriven konsumtion av korv och pilsner ta sig uttryck i vad som börjar som ett muller i magen, för att lite senare skapa ett tryck av väderspänning. Med en skräckblandad förtjusning ger man efter för trycket, och förvånas av den ansamling luft som byggts upp inombords.

Plötsligt sitter man där likt ett barn med ett fånigt leende på läpparna, förundrad och stolt över det ljud som kroppen lyckats åstadkomma.

Strax därefter slås man av tanken att detta kanske inte var det smartaste drag man gjord då bastun är stekhet, och utrymmet förefaller att inte vara särskilt rymlig för denna kroppsodör. Med spänning väntar man på om det kommer stickningar i näsan, och om ögonen kommer rinna och svida.

Är bastun tillräckligt stor för oss båda?

Det är vid dessa tillfällen man är tacksam för dom förkylningar som lill-killen tagit hem från dagis i kärleksgåva till sin far, och som dom senaste veckorna orsakat fullständig nästäppa. Men det som som för en stund kändes som en befrielse övergår snabbt till en annan verklighet, en plötslig kräkreflex då odören når smaklökarna via inandningsluften genom munnen.

Vissa saker gör man bara inte i en bastu...

Endast med en kvinnas logik...

...kan man tjäna pengar på att köpa mer!?

Tusan också köpte fel bok...

Skulle ha köpt "Få den läst!"...