Rasister i det fördolda

Det är måndag morgon, för en gång skull så har jag inte bråttom till jobbet. Rättare sagt så hade jag mycket gott om tid, passade på att äta en fin-frulle på lokala bageriet Hennings i Växjö.

Hennings är ett litet fik med trevlig modern atmosfär, kända för sina bakelser. Beställde två frallor, och en stor latte. Nu ska här mysas med Readly, Aftonbladet och Smålandsposten.

Fyra bord längre bort sitter fyra herrar, i övre medelåldern. Alla kända företagare i Växjö stad.

Dom samtalar i en lågmält ton, nästan viskar. Hör hur dom avverkar ena ämnet efter det andra. Tyskarna som köper alla sommarstugor, för få cykelvägar, hundägare, vården, kyrkan. Det som får mig att reagera är att deras lösning, eller rättare sagt deras syndabockar för allt ont som händer i samhället går att härleda till; invandringen.

Får dessutom intrycket om att dom försöker överglänsa varandra med påhittade historier, som efter en stund bekräftas som sanning av någon annan i sällskapet. Det är allt från förtur till akutvård, till att invandrare blir rika på välfärden utan att behöva lyfta ett finger. Här i det "fördolda" sitter fyra framgångsrika företagare, arbetsgivare och har en helt förvriden syn på invandrare, och invandring. Sorgligt.

Samma tonläge, och ämne diskuteras allt som oftast även vid den lokala simhallen. Besöker den varannan onsdag i samband med sönernas simskola. Direkt när man stiger in i bastun så förstår man vad som diskuteras, då det är just den där lågmälda och viskande rösten som man hör.

Oftast inleder man med; Jag är inte rasist, men...

Är det inte dags att någon lyfter invandringen från den låga samtalsnivå som den nu har? Det verkar som att det är på fiket, i bastun osv som är det rätta fiskevattnet för Sverige Demokraterna. Är det inte dags för övriga politiska partier att lyfta frågan på ett korrekt och sakligt sätt. Punktera, och rätta dessa herrar innan dom övertalat alla i deras närhet om vad som är sanning.

Det går inte att tysta ner rasismen genom att inte föra en vettig debatt med dess företrädare i det offentliga rummet.

 

Skickat via Blogsy

Radon - Min lösning

När vi köpte huset visste vi att det fanns radon i huset, något över gränsvärdet som då var 400 bq/m3 (uppmätt värde var 470 bq/m3). Det hade nyligen sänkts från 800 bq/m3, så vi tyckte inte då att det var så mycket att oroa sig över.

Sedermera så sänktes gränsvärdet till 200 bq/m3, och vintern 2011-2012 så gjorde vi en långtidsmätning med radondosor. Siffrorna visade långt över vad vi förväntade oss, det visade sig att markradonen hade ökat till 760 bq/m3. Katastrof!

Vi ringde runt till olika sanerare av radon, och flertalet gav oss preliminära kostnader för att åtgärda vårt problem. Investeringarna för att sanera markradon hamnade i dom flesta fall runt 30 - 40.000:-.

Bestämde mig för att söka mer information, och alternativa lösningar. Hittade då denna sida.

Bestämde mig att tillsammans med svärfar genomföra samma lösning. Dvs borra upp ett hål i bottenplattan, gräva ner drygt en meter med ca trettio centimeter i diameter. Detta är en sk radonbrunn. Gjorde även ett motsvarade hål i yttervägg för att kunna leda ut den ventilerade luften.

Kopplade därefter in rör (100mm) inköpta på Biltema, rörfläkten som vi köpte samtidigt på Biltema fick vi dock efter ett tag plocka bort då den visat sig vara för klen. Istället Beställde vi en LPK100B (tillverkad av Östberg) och trafo från Ahlsells till en kostnad av ca 1300:-.

Efter fyra dagar med den nya fläkten visar mätningen i gillestugan på 48 bq/m3, dvs långt under den rekommenderade gränsen på 200 bq/m3.

Total kostnad för rör, krökar, spiro, fläkt, trafo och isoleringstejp för att täta fläkten i serviceluckan på fronten hamnade på ca 2.000:-.

Kommer att nollställa mätaren om en vecka, för att säkerställa att värdena är korrekta. Om dom fortfarande är lika låga så ska jag återigen beställa mätdosor från auktoriserat företag för att få det hela dokumenterat.

Hoppas att allt är ok ;)

 

Skickat via Blogsy

Förr var en snickare snickare, och en bagare bagare...

Under ett besök på det lokala gymmet i torsdags fick jag höra något som fick mig att reflektera över den tid som vi lever i. 

Stod och klädde på mig i omklädningsrummet, när jag råkade höra två (andra) medelålders män diskutera sina jobb. Uppenbarligen kände dom varandra från förr, men hade inte träffats dom senaste fem åren. 

Dom försökte överglänsa varandra med vad dom jobbade med, den ena berättade att han var ansvarig för produktutveckling på företaget han jobbade på. Den andra kontrade med att berätta att han jobbade på BossMedia, och att han var "avdelning/distrikts/utvecklingschef liksom" lite svårt att beskriva sa han, han hade bara haft tjänsten två år...?!

Den andra tyckte uppenbarligen att detta var jobbigt så han svarade att han hade 20 anställda på sin avdelning, Boss-Killen sa då: Så det är bara en liten avdelning då?

Det hela var en enda stor pissa-längst-tävling.... Boss-Killen gick ut som vinnare!

När det hela hade avslutats och BossKillen uppenbarligen var den som kissade längst, slog det mig att flertalet som jag träffat den senaste tiden har haft svårt att definiera sin arbetsuppgift. Antingen är det så att vi    i effektivitetens tider blivit tvungna att axla större ansvarsområden, och därav fått lite luddiga arbetsplatsbeskrivningar. Det kan även vara så att det går prestige i att ha den coolaste titeln, att en titel visar att du lyckats i livet. 

Detta går att se i dom små företagen där det i stort sett är;

1st Verkställande direktör

1st försäljningschef/regionsansvarig

1st ekonomichef

Det vill säga tre anställda...

Förr var en snickare en snickare, och en bagare en bagare, städaren en städare, bettlare en bettlare, sotare en sotare... Men det klart, allt var inte bättre förr! 

Likt Frankensteins monster

Idag när jag gick till jobbet så kunde jag inte släppa tanken om att vi (handeln) har skapat ett monster som vi själva inte längre kan styra över. Ett monster som hela tiden kräver mer, och har mindre förståelse. Vi har skapat ett behov av öppettider, långt mer än vad som är rimligt. Varför skall en stormarknad som säljer kläder ha öppet 10-20, och dessa tider år låååångt ifrån dom värsta....

När jag växte upp så var det enbart Pressbyrån som hade öppet på söndagar, och alla visste att allt var stängt efter kl 14 på lördagar. Då det var helgdagar var det inte någon som ifrågasatte om man hade öppet eller inte, frågan var när man stängde dagen innan helgdag.

Idag förväntas man ha öppet alla dagar på året!

Måste man kunna handla alla dagar på året, och har vi så lite tid över? Kan man inte planera sina inköp till öppettider på vardagar?

Det var inte mer än något år sedan Danmark gick ifrån lagstadgat stängt på söndagar, att dom gick ifrån det måste enbart vara marknadskrafter som såg en möjlighet till omsättningsökning.

Om vi fick en svensk lagstiftning om att hålla stängt på söndagar tror jag att effekten inte skulle vänta på sig när det gäller minskning av stresssymtom. En dag i veckan där inget är något måste, och helgdagar är just helgdagar.

 

Vad har hänt med taxfree?

Efter att varit ute och rest i Norden måste jag ställa en berättigad fråga; Vad innebär taxfree idag, och vem tror att det är just "taxfree"?

För inte allt för många år sedan innebar en resa utanför Sveriges gränser att man satte sig ner och inte bara planerade sin resa, utan även bläddrade i små kataloger med taxfree. Man satt och kryssade för, jämförde priser på produkter som man hade för avsikt att inhandla.

Man tog upp "beställningar" från nära och kära som inte hade fördelen att få följa med på resan. Parfymer i långa banor; Opium till mamma, Korus till brorsan, Lagerfelt till pappa och små burkar med hårda karameller i glada färger.

Min nyligen gjorda resa tog mig från Växjö till Arlanda, och utrikes terminalen. Där fanns flertalet butiker, alla lika exklusiva och med vacker personal.

Efter att ha botaniserat bland olika parfymer, whiskysorter, godis i stora färgglada förpackningar så slås jag av insikten att inget är billigt?!

Bara mycket, och i vackra förpackningar...

Parfymen som jag brukar ge till min hustru; Burburry Brit, kostar närmare 100:- mer i taxfreeshoppen än hemma i Växjö.

Hur mycket det skiljer sig mellan taxfree och sk nätpriser vågar jag knappt tänka på. Jag hade med lätthet kunnat slita upp min "smartphone" och kollat upp detta på ett ögonblick. Men visst känns det lite speciellt att glida fram bland alla exklusiva märkeskläder, solglasögon och välbärgade globetrotters som handlar stora kassar av dylikt. Men är det värt pengarna???

Sitter nu i Norges huvudstad Oslo, och deras flygplats Gardemoen. Precis som på Arlanda så är priserna långt över butikspriser, och presenteras igen i en vacker förpackning med leende kvinnor som sprutar parfym på mig när jag går förbi. Här är det om möjligt ännu dyrare att handla då priserna är satta till Norska kronor (allt gånger 1:11:- för svensk valuta). Funderar en stund på vad jag ska inhandla till mina små grabbar där hemma, och det får bli två stora Kinderegg i form av en rolig gubbe. Det vet jag kommer att bli uppskattat, Anton gillar leksakerna och Simon chokladen. Greppar även i farten mot kassan en låda engelsk lakrits konfekt i som jag vet att svärfar älskar.




Inhandlade:
2st Kinderegg (varav innehållande 7st kinderegg var)
1st Engelsk lakrits konfekt (0,5 kg)
279:- norska taxfree kronor gick det hela på, som hittat.

 

På resande fot

Är iväg på tjänsteresa under ett par dagar, då jag ska på mässa i Norges huvudstad Oslo.

Närmare bestämt på Oslo Airport Clarion Hotel, där vi har hyrt hela hotellet under ett par dagar. Hit kommer flertalet leverantörer och visa årets nyheter. Det som jag mest ser fram emot är att se Bosch nya produktserie av kylar och frysar. Har hört att dom kommer att visa ett kylskåp som drar lika mycket/lite som en 75watts glödlampa per år.

Snacka om energisnålt...

Men just nu sitter jag på Starbucks och tar mig en Café Latte Grande, och fascineras av alla olika nationaliteter och språk som jag hör passera där jag sitter. Väldigt mycket folk som är på väg någonstans, och dom som inte kommer iväg.
Jodå, det finns sådana också... Dom försöker förtvivlat övertala personalen i gaten att få komma med flyget trots att dom inte kom i tid, har hört deras namn i högtalarna ett par gånger.

När jag sitter här och tittar ut över flygplatsen, ser planen lyfta och landa och små lastbilar som i kör runt med all bagage kan jag inte annat än förundras att det inte blir fel oftare än det blir. Då menar jag givetvis inte att planen ska störta, utan att alla och allt kommer dit det ska. Det måste vara åtskilliga ton med bagage, och tusentals resenärer varje dag. Under alla mina resor så har jag bara råkat ut för missöde en gång och det var faktiskt just på en resa till Norge, då min väska inte kom med flyget och jag fick den först senare på kvällen i hotellets reception.

Passar även på att säga grattis Arlanda som idag firar 50 år, detta är något som dom skriker ut i högtalarna med jämna mellanrum. Frågan är bara hur dom firar det, för jag kan inte finna någon som helst information om detta?

Dödshjälp

Historien om lilla Linnea som var förtidigt född, och dog på Astrid Lindgrens sjukhus är aktualiserad igen då hennes mamma inte nöjde sig med domen mot läkaren som gav hennes dotter en dödlig dos smärtstillande.

Personligen tror jag att det varken slutar, eller börjar där.

Jag misstänker att detta är vanligare än man tror, och att detta inte var något av en engångsföretelse. Att läkare väljer att avsluta liv i förtid, för att bespara personligt lidande och kostnader i sjukvården.

Efter att samtalat med vänner så kan dom komma med liknade erfarenheter, dock har dom nog inte tänkt så långt att det skulle kunna vara planerade "överdoser". Bara att dom finner det underligt att läkare kunnat beräknat en människas bortgång med ett par timmar, trots att dom kan ha varit sjuka en längre tid.

Min egen upplevelse är tillsammans med min fars bortgång, han blev diagnoserad cancer med en beräknad återstående livslängd på ca ett år. Tack och lov blev det kortare än så, då det var mycket jobbigt att se sin far så nerbruten av dödsdomen. Att se honom lida under så lång tid hade varit tortyr. Hade idag gett varsomhelst för ytterligare en dag med honom. Saknar honom oerhört...

Vi blev alla kallade till Kalmar lasarett en dag i december, läkaren sa att han inte hade långt kvar. Vi satt med honom hela dagen, vissa stunder på dagen var han klar och skissade på innovationer som han hade tänk på. Han var uppe ur sängen och kissade. Det var sista gången jag pratade med honom, och vi skojade lite. Efter detta så var han trött och ville vila.

Sen började medicineringen.

Min far vaknade aldrig mer efter det. Så fort han verkade vakna till så kom det en ny sjuksyster med mer smärtstillande. Detta fortsatte genom kvällen, och natten.

Min far var dödligt sjuk i cancer, men jag är övertygad att det som dödade honom var en överdos smärtstillande.

Frågan är dock om det är moraliskt riktigt att göra detta? ..och är det möjligt att det fungerar på detta vis?

Jag är på inget vis bitter, eller arg på läkaren som ordinerade den mängd smärtstillande som jag tror dödade min far.

Min far skulle dö, och på detta vis gavs vi möjligheten att vara där till slutet. Strax innan han gick bort lade jag mig jämte min far i hans säng, och viskade till honom hur mycket jag älskade honom... Jag är säker på att han hörde det.