onsdag, mars 28, 2012

Dödshjälp

Historien om lilla Linnea som var förtidigt född, och dog på Astrid Lindgrens sjukhus är aktualiserad igen då hennes mamma inte nöjde sig med domen mot läkaren som gav hennes dotter en dödlig dos smärtstillande.

Personligen tror jag att det varken slutar, eller börjar där.

Jag misstänker att detta är vanligare än man tror, och att detta inte var något av en engångsföretelse. Att läkare väljer att avsluta liv i förtid, för att bespara personligt lidande och kostnader i sjukvården.

Efter att samtalat med vänner så kan dom komma med liknade erfarenheter, dock har dom nog inte tänkt så långt att det skulle kunna vara planerade "överdoser". Bara att dom finner det underligt att läkare kunnat beräknat en människas bortgång med ett par timmar, trots att dom kan ha varit sjuka en längre tid.

Min egen upplevelse är tillsammans med min fars bortgång, han blev diagnoserad cancer med en beräknad återstående livslängd på ca ett år. Tack och lov blev det kortare än så, då det var mycket jobbigt att se sin far så nerbruten av dödsdomen. Att se honom lida under så lång tid hade varit tortyr. Hade idag gett varsomhelst för ytterligare en dag med honom. Saknar honom oerhört...

Vi blev alla kallade till Kalmar lasarett en dag i december, läkaren sa att han inte hade långt kvar. Vi satt med honom hela dagen, vissa stunder på dagen var han klar och skissade på innovationer som han hade tänk på. Han var uppe ur sängen och kissade. Det var sista gången jag pratade med honom, och vi skojade lite. Efter detta så var han trött och ville vila.

Sen började medicineringen.

Min far vaknade aldrig mer efter det. Så fort han verkade vakna till så kom det en ny sjuksyster med mer smärtstillande. Detta fortsatte genom kvällen, och natten.

Min far var dödligt sjuk i cancer, men jag är övertygad att det som dödade honom var en överdos smärtstillande.

Frågan är dock om det är moraliskt riktigt att göra detta? ..och är det möjligt att det fungerar på detta vis?

Jag är på inget vis bitter, eller arg på läkaren som ordinerade den mängd smärtstillande som jag tror dödade min far.

Min far skulle dö, och på detta vis gavs vi möjligheten att vara där till slutet. Strax innan han gick bort lade jag mig jämte min far i hans säng, och viskade till honom hur mycket jag älskade honom... Jag är säker på att han hörde det.