För knappt en timma sedan ringde polisen hem till mig, dom ville hålla ett förhör med mig över telefonen gällande en incident för knappt två veckor sedan.
Jag satt i möte hos varuhuschefen. Det är inget ovanligt i det, då vi ofta stämmer av hur vi ligger till olika värden och budget.
Det som gjorde det hela lite ovanligt var att jag denna gång var lite okoncentrerad och tittade ut genom fönstret på andra våningen. Där utanför såg jag hur en mörkgrå Volvo av äldre modell körde genom rondellen, det som gjorde att jag noterade just denna bil var att den var fullständigt slut i motorn och spydde ut blåsvart rök.
Sa detta till varuhuschefen som ställde sig upp för att även han skulle se den. Vi skrattade till lite för oss själva när vi såg hur den svängde in på vår parkering, och ställde sig på handikapp parkeringen. Tittade då ner mot bilen som såg ut som tagen direkt från skroten, med massa svarta sopsäckar i baksätet.
Plötsligt ser jag hur han sliter loss skyddet som sitter framför tutan, eller kanske rättare sagt själva tutan. Ur den tar han en liten burk, ser ut som en sådan som man förvarade gamla fotorullar i på den gamla goda tiden med analoga kameror.
Han tippade ut något från burken i handen och förde den mot munnen. Både varuhuschefen och jag tyckte det var en konstig plats att förvara halstabletter. Han tryckte tillbaka locket för tutan och satt kvar en stund innan han begav sig in i varuhuset.
Då såg vi att bilen hade fullkomligt blankslitna däck på båda sidorna av bilen, vi sa till varandra att detta med "halstabletterna" och dom blankslitna däcken är nog anledning nog till att ringa polisen.
När vi väl kom fram till polisen så sa dom att bilen med detta regnr var mycket intressant, och dom ville att jag skulle höra av mig så fort bilen lämnat vår parkering. Det tog närmare 30 minuter för honom att komma tillbaka och sätta sig i bilen.
Under dessa 30 minuter hann jag ringa polisen ytterligare en gång för att säga att jag ringde till dom för att det var blankslitna däck, och om dom hittar något annat i bilen önskar jag att ej bli inblandad. Kalla mig feg om du vill, men jag vill inte beblanda mig med sådan kriminalitet.
Såg hur en kvinnlig polis spanade runt hörnet vid en närliggande butik, så när jag ringde polisen när mannen satte sig i bilen så var dom mycket snabbt efter honom.
Läste sedan i lokaltidningen att dom tagit honom, och att han var påtagligt drogpåverkad. Av polisen fick jag idag reda på att bilen står på skroten enligt någon trafikparagraf, vilket känns tryggt.
Men att bli kallad till rättegång i ärendet känns en smula olustigt i magtrakten. Den kvinnliga polisen sa till mig att killen ifråga är en ganska trevlig kille, och är inte tungt kriminellt belastad. "Småbus" tror jag var den rätta benämningen på killen enligt henne.
Undrar om dom alltid säger så?
tisdag, maj 19, 2009
Har blivit hörd av polisen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Är du lite rädd för småbuset. Gråter du dig till söms???
Vilken hjälte!
Jag skulle också bli lite småskrajj av att vittna, även mot småbus...
Skicka en kommentar