Härom kvällen när jag satt och slötittade på tv, så råkade jag zappa över till TV4 som visade lokala nyheter.
För den som inte vet om det så sänds nyheterna (över Småland, Blekinge och Halland) numera från Skåne. En gång i tiden så arbetade jag faktiskt på TV4 som säljare, eller "representant" som försäljningschefen ville att det skulle stå på visitkorten.
Jobbet på Tv4 Sydost måste vara det jobb som jag trivts med bäst genom alla åren som yrkesverksam (dvs sedan 16 års ålder). Arbetet innebar bokning av besök i små, medelstora företag runt om i Småland, Blekinge. Sedermera minskades ytan ner till Kronoberg, då regionerna Karlskrona och Kalmar fick egna säljare.
Jag sålde tid...
Med tanke på att produkten enbart var tid i dom lokala reklamblocken var det ofta väldigt svårt att övertyga företagarna i området som av tradition mestadels använt sig av lokalpress. Att kunna uppvisa en helsida i lokalpress, är mer handgripligt än 10st reklamblock á 30 sekunder.
Trots detta så innebar jobbet många trevliga stunder med mycket givande besök. Inom säljkåren på Sydost så var vi lite olika till sättet att möta marknaden och vårt sätt att arbeta. Flertalet tyckte om att sälja små korta kampanjer i prisklassen 15-20 tusen, själv brann jag för affärer som hamnade en bra bit över 100.000:-.
Det var just storleken på affärerna som gjorde att jag tog beslutet att sluta på TV4 Sydost. Nja, eller kanske inte....
Det var rättare sagt min lokala försäljningschefs bristande affärsförmåga som gjorde att jag sa upp mig från det bästa jobb jag någonsin haft. Han menade på fullaste allvar att jag skulle ta mer betalt av mina kundern som lade över 500.000:-/året på lokal-tv än mina kollegors små veckokampanjer á 15.000:-. Han motiverade det hela med att kunden som handlar för en halv miljon tar så mycket av den totala tiden att han skulle betala fullpris.
Det känns väl ok? Inte???
Normalt förväntar sig dom flesta att ju större affär desto mer rabatt, så fungerar det i dom flesta fall. I allra högsta grad lokalpress.
Då jag konstaterade att killen var dum i huvudet, och dessutom min närmsta chef såg jag ingen annan utväg än att söka mig därifrån. Inte allt för lång tid senare så måste dom ha insett hur jävla fel han tänkte då han fick sluta. Tråkigt att det inte var tidigare... då kanske jag hade jobbat kvar där ännu!
Lokal-tv har sedan jag arbetade där haft en speciell plats i mitt hjärta.
En sak som fortfarandefår mig att le är tanken på dom "reportrar" och "nyhetsfoto" som jobbade där. Flertalet av dom kom direkt från skolan, och erfarenheten sträckte sig många gånger inte längre än hobbysändningar från skolan.
När dom efter kort praktik fick anställning på TV4 Sydost var dom plötsligt fulla av publicistisk integritet, och ville göra scoop. Det mest skrattretande var ändå då dom varje morgon gick igenom dagens skörd av dagstidningar från området letandes efter något att sända till kvällen. Det vill säga gårdagens nyheter, fast med rörliga bilder...
Dom få gånger som dom hittat något själva, och tidningarna refererade till TV4 Sydost slog dom sig för bröstet och var stolta som tuppar. Var det riktigt bra bjöd nyhetschefen på tårta.
Apropå titeln på detta inlägg så var det dåvarande VD Kaj Hansson som myntade uttrycket "TV-dyra Sydost" pga deras lokaler och antalet anställda. Han var dock mer publicistiskt inriktad än vår tidigare försäljningschef hemmahörande i Halland, som på ett företagsmöte med hela samlade försäljningskår och nyhetsredaktionen refererade till reportrarna som kostnadsfaktorer.
Det var tider det....
lördag, oktober 24, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Allt är sant. Och underbart (be)skrivet.
Kul att se att den osynliga muren mellan sälj och redaktion fortfarande står där. :)
Avslutet får mig att garva brallorna av mig. Kostnadsfaktorer... hehehe.
Bra skrivet, intressant att få läsa lite om säljet som man annars inte har en enda inblick i. Och det förvånar mig inte med chefen eftersom det är något som TV4:as lokala stationer aldrig riktigt lyckats med. Att rekrytera ordentliga chefer. I de flesta fall är eller har de någon form av defekt, socialt eller psykiskt. Kanske stått med som krav. Och har de väl fått anställning går de aldrig att bli av med eftersom alla klappar varandra på ryggen, oavsett om personalen mår skit pga chefen. Bra personalpolitik. Whatever, jag har ju i alla fall ett jobb...
Skicka en kommentar