Ett sent samtal som väcker tankar

Härom kvällen såg jag att min kära gamla mamma hade ringt vid 22.20 tiden, vilket i hennes mått är ett mycket sent samtal. Sådana sena samtal brukar nästan alltid vara illavarslande.

Givetvis började tankarna surra i skallen på mig, då hon normalt sett aldrig skulle ringa vid denna tidpunkt. Vad har nu hänt?

Har hon skadat sig? Har huset brunnit? Har Allan (pojkvän) gått och dött???

Många frågor och alternativa scenarion målades upp i huvudet på mig i väntan på att signalerna skulle gå fram och hon förhoppningsvis skulle svara.

Signal efter signal gick fram utan att någon lyfte luren, och paniken började sprida sig i min kropp. Nästan när jag hade tänkt att lägga på och börja ringa sjukhuset i Kalmar svarade min kära mor sömndrucket.

-"Ja? ...varför ringer du så här dags???"

När jag förklarat min oro, så visade det sig att anledningen till hennes sena samtal var att hon ringt mig i samma syfte. Det var visst ett fordon med husvagn som hade frontalkrockat med en annan bil med dödlig utgång på samma väg som vi hade färdats. Dock någon timma efter oss...

När vi samtalat några minuter så önskade vi varandra en god natt. Men efter vårt samtal hade jag svårt att sova, då tankarna började sväva iväg.

I bilen med husvagn satt säkert en bilförare liksom jag som ansåg sig vara utvilad, kanske kört bil och släp i många år, med den dyraste last han äger: familjen. När plötsligt en mötande bil av någon anledning tappar kontrollen och kör rakt emot honom.

Vad spelar då erfarenhet för någon roll, hur utvilad han än må ha varit, att han höll hastigheten då han hade dyrbar last? Kanske hans mor ringt honom denna sena timma för att förvisa sig om att det inte var han som krockat.
Hon skulle då få vänta förgäves på det samtalet...

Genast såg jag min egen dödlighet, vikten av att ta tillvara på den tid man har. Det var nästan så att jag själv haft en nära döden upplevelse enbart genom min mors sena samtal.

Det är lätt att hamna i vardagen, låta dagarna komma och gå.

En sådan här trivial händelse får en att tänka på att ägna mer tid åt det som är det viktigast i livet: min älskade hustru och våra två barn.