Svåra vägval

Man kan helt enkelt inte undkomma dom, hur man än försöker så återkommer dom i ny skepnad. Än mer lockande, och än mer svårare att ge sig hän till. Vägvalen i livet...

För mig är ett sådant beslut ett eventuellt karriärbyte. Har under åren på nuvarande arbetsplats tackat nej till närmare 4 erbjudanden om jobb. Ingen av dom har varit så pass lockande att jag övervägt att prova dom. Inte för att det har varit dåliga jobb utan mestadels för att jag varit feg, och inte vågat riskera familjens ekonomi.

Men det senaste erbjudandet har väckt mitt intresse, jobbet skulle innebära; mån-fred jobb, tjänstebil, lönelyft. Dock skulle det innebära att jag 1-2 dagar i veckan skulle vara på resande fot, men huvudkontoret ligger endast ca 20-30 minuter från hemmet.

Det som även talar för det nya jobbet är att jag för tillfället verkar stå och stampa på samma ställe utan att komma någonstans på nuvarande arbetsplats. Vid närmare eftertanke har jag inte haft något utvecklingssamtal dom närmsta 3 åren?! Detta innebär också att jag inte fått någon löneförhöjning, förutom den löjliga del som Handels ibland lyckas förhandla sig till. Så här i efterhand ångrar jag mig att jag tackade nej till tjänsten som andreman i varuhuset. Den tjänsten gick sedan till en annan som även fick möjligheten till varuhuschefs-utbildning. Nja kanske inte det smartaste drag i livet som jag gjort, men när frågan kom upp så hade vi precis fått vårt andra barn och stod mitt i en renovering.

Att jag enligt ledningsgruppen betecknas som en "mentor" för övriga på arbetsplatsen, verkar inte ha påverkat varuhuschefen. Som förövrigt lovat hålla utvecklingssamtal med personal och ledningsgrupp, men skjutit det framför sig en månad i taget; mars, april, maj, augusti, september, oktober, november... Verkar inte bli av!

På torsdag är det inte utvecklingssamtal, då är det intervju....

Det finns två olika sorters jobb...

Det finns två olika sorters jobb!
Dom jobb som jag inte skulle vilja ha, och jobb som jag vill ha...
Klippet nedan omfattar en av dessa två kategorier!



Måste vara tråkigt att inte ha några arbetskamrater att dela dagen med...

Livet kommer med prövningar

När man tänker efter så är livet är fullt av prövningar, allt för att föra dig vidare eller ifrågasätta.

Prövningar kan komma i många former, låt mig nämna några av mina (utan inbördes ranking):

- Bilen
- Huset
- Trädgården
- Min kropp
- Jobbet
- Ekonomin
- Barnen

Det som är spännande är att när något ser ut att lösa sig, så verkar det som om något annat per automatik skiter sig. Säg att du en månad får extra mycket pengar på lönekontot, då kan man räkna med att tex bilen går sönder eller att någon vitvara i hemmet behövs bytas ut.

Detta går att överföra på alla ovanstående punkter. Låt oss säga att jag bestämmer mig för att börja träna, gå ner dom där kilona som man retar sig på. Då kan jag med säkerhet säga att jag kommer att dra på mig århundradets förkylning eller dyl.

Går bilen bra, utan bekymmer kan man vara helt säker på att något går sönder lagom till att den ska besiktigas, eller att man just fått lite pengar över på kontot.

Våra underbara barn kan även dom vara en prövning, och då menar jag inte den vanliga vardagen där barn provar gränser. Vad jag syftar till är att om jag tex måste stiga upp tidigt en morgon och därför gå och lägga sig lite tidigare. Då kan man även här vara säker på att barnen kommer att vägra gå och lägga sig, och när dom väl somnat vet man att dom kommer att vakna flertalet gånger under natten.

En annan underlig sak är varför barnen inte blir sjuka samtidigt, utan efter varandra? Tur att jag och min Käraste är ett "Team", och brukar turas om att sova lite längre och ta hand om barnen. Dock ligger jag nog själv något på minus sidan just nu.

Jobbet är även det en prövning, det får inte gå många dagar av vardag innan något sker som ställer saker och ting på sin spets. Besluts tas med givna premisser för att efter ett tag rivas upp och göras om. Min utmärkta avdelning, personal och omsättning kommer med all sannolikhet att grusas inom kort.

Huset och trädgården är en enda stor prövning, och ångestmoment av saker som ständigt behövs göras. Samtidigt som det är en oas, vår mittpunkt i tillvaron och barnens trygga barndom med gräs mellan tårna.

Det finns en sak här i livet som inte är en prövning, något som jag allt för ofta kanske tar för givet. Där jag kanske inte visar tillräckligt uppskattning inför, där det allt som oftast skulle behövas. Det är min Käraste jag syftar till...

Hon är min "Tag-team" partner, min stöttepelare i tillvaron. Allt sedan jag träffade henne så har alla hinder som dyker upp, alla bekymmer som drabbat oss inte känts oövervinnliga. Hon har tagit del av dom absolut mörkaste tider jag upplevt, samtidigt som hon även givit mig dom ljusaste stunder.

Fan vad livet är underbart, vore det inte för dom jobbiga prövningarna så skulle man inte uppskatta dom fina!