...och årets erbjudande blir...

Imorgon ska årets mellandagsrea vara klart!

Strategier, inköp och övrig planering är klart sedan ett par veckor, men imorgon ska dessutom alla prislappar vara utskrivna för att sättas upp efter stängning den 23/12.

Årets rea är unik på sitt sett då det är första gången som jag lagt beställningar utan att veta utpriset, det vill säga jag har ingen aning om vad som kommer att bli dom stora erbjudna i årets rea. Hemlighetsmakeriet har varit så omfattande att informationen om vilka produkter som ska vara med inte fått lämna varuhuschefens kontor, och inte ens han vet utpriset eller "dragare". Den informationen kommer till varuhuschefen den 22/12.

Men då jag har sett både inköpspriserna och produkterna så kan jag dra egna slutsatser, och säga att det kommer att bli fantastiskt roligt att jobba på årets rea, med många nöjda kunder.

Idag börjar leveranserna komma till varuhuset, resten kommer troligen på fredag. Om det var fullt på lagret innan så kommer det att vara på bristningsgränsen lagom till en av årets bästa helg...

Fy fan vad kul det ska bli att jobba på mellandagsrean!

Svåra vägval

Man kan helt enkelt inte undkomma dom, hur man än försöker så återkommer dom i ny skepnad. Än mer lockande, och än mer svårare att ge sig hän till. Vägvalen i livet...

För mig är ett sådant beslut ett eventuellt karriärbyte. Har under åren på nuvarande arbetsplats tackat nej till närmare 4 erbjudanden om jobb. Ingen av dom har varit så pass lockande att jag övervägt att prova dom. Inte för att det har varit dåliga jobb utan mestadels för att jag varit feg, och inte vågat riskera familjens ekonomi.

Men det senaste erbjudandet har väckt mitt intresse, jobbet skulle innebära; mån-fred jobb, tjänstebil, lönelyft. Dock skulle det innebära att jag 1-2 dagar i veckan skulle vara på resande fot, men huvudkontoret ligger endast ca 20-30 minuter från hemmet.

Det som även talar för det nya jobbet är att jag för tillfället verkar stå och stampa på samma ställe utan att komma någonstans på nuvarande arbetsplats. Vid närmare eftertanke har jag inte haft något utvecklingssamtal dom närmsta 3 åren?! Detta innebär också att jag inte fått någon löneförhöjning, förutom den löjliga del som Handels ibland lyckas förhandla sig till. Så här i efterhand ångrar jag mig att jag tackade nej till tjänsten som andreman i varuhuset. Den tjänsten gick sedan till en annan som även fick möjligheten till varuhuschefs-utbildning. Nja kanske inte det smartaste drag i livet som jag gjort, men när frågan kom upp så hade vi precis fått vårt andra barn och stod mitt i en renovering.

Att jag enligt ledningsgruppen betecknas som en "mentor" för övriga på arbetsplatsen, verkar inte ha påverkat varuhuschefen. Som förövrigt lovat hålla utvecklingssamtal med personal och ledningsgrupp, men skjutit det framför sig en månad i taget; mars, april, maj, augusti, september, oktober, november... Verkar inte bli av!

På torsdag är det inte utvecklingssamtal, då är det intervju....

Det är viktigt med 100%

Det talas alltid om att ge 100% på jobbet...

Detta är givetvis något som är viktigt för mig, så jag har delat in det på följande vis:

Måndag 12%
Tisdag 23%
Onsdag 40%
Torsdag 20%
Fredag 5%
——————
Summa = 100 %

Imorgon är första ledningsgruppsmötet med nya varuhuschefen!
Spännande!

”Because first impressions last”

Trodde att jag hade hela dagen på mig att fixa på avdelningen inför mötet med vår nya varuhuschef som skulle komma imorgon. När jag kom till arbetet idag visade det sig att så inte alls var fallet.

Han skulle komma redan till kvällen, klockan 18.00 för att vara exakt. Detta innebar jag inte längre hade tiden efter jobbet som jag hade planerat.

På ren svenska: De sket sig..

Han dök upp på uppsatt tid, gick igenom varuhuset presenterade sig för var och en av dom anställda som jobbade idag. Tillslut kom turen till mig...

Handslaget var fast, inte för hårt.
Handslaget var inte obekvämt men bestämt.
Handen var inte varm eller svettig.
Handen var inte heller torr och skrovlig.
Det var ett handfast handslag!
Ett bestämt sådant!

Om jag hade velat vara fördomsfull och refererat nya varuhuschefens handslag med kriminella inslag. Så hade hans sätt att trycka min hand och samtidigt vrid sin handrygg uppåt, och pressa ner min i underläge tolkats som en aktiv demonstration av överlägsenhet. Hade en gängledare fått en sådan hälsning så hade det slutat med knivslagsmål.

Men, så är inte fallet...
Han var trevlig, mycket trevlig!

Jag ser framemot att få jobba tillsammans med denna man som verkar gå in för sitt arbete med liv och lust. Vi kommer tillsammans att skapa stordåd!

Gud vad jag önskade att jag hade hans entusiasm och ork...

Verkar hinna med allt...

...har dom senaste veckorna jobbat stenhårt med att få ordning på avdelningen inför den kommande varuhuschefen.

Det verkar som om att jag kommer att bli klar i tid!

Ikväll när jag går hem så ska avdelningen vara i tipp-topp, dvs i det närmaste oklanderlig utifrån den butiksstandard som är satt inom koncernen.

Visst kan man tycka att den nya varuhuschefen ska få se hur avdelningen "egentligen" ser ut, men det känns nästan som en första date när man vill visa upp sin bästa sida.

Vem vill visa upp sitt rätta jag på första date:n?

Mina dagar är räknade

Nu är det bara dagar kvar, ja kanske till och med timmar till den nya varuhuschefen. Väntan har varit lång, allt för lång om du frågar mig.

Frustrationen och ibland ilskan bland dom anställda har visat sig både i försäljningen och humöret. Att man sedan får så olika besked hela tiden, beslut som borde involvera ledningsgruppen tas ovanför våra huvuden.

Hoppas att den nya varuhuschefen är en stark ledare med rättvisa som ledord.

Men just nu känns det som om jag sugen på posta CV:n till företag med utannonserade tjänster, registrera mig på olika jobbsökar sidor.

För en tid sedan ringde faktiskt en av cheferna på Manpower till mig och ville ha mig som sökande på en tjänst här i Växjö, och då är jag inte ens registrerad hos dom. Jodå det var ett uppsving för självförtroendet!

Har faktiskt även blivit kontaktad av en konkurrent i staden som var intresserad av att rekrytera mig... Men det var inget som intresserade mig.

Varuhuschefen verkar vara en mysig kille

Då jag fortfarande inte har träffat vår nya varuhuschef, kunde jag inte låta bli att googla på hans namn.

Av träffarna att döma så verkar han vara en mycket trevlig, familjefar med en förkärlek till näverkorgar och överdimensionerade mjukis älgar.

Han är numera nästan som Jesus, alla har hört talas om honom men ingen har sett honom!

I torsdags när jag stannade kvar för att inventera smög han omkring på lagret tillsammans med ställföreträdande varuhuschefen, utan att komma in och presentera sig.

Det finns säkert en mycket god anledning till att all vår information om blivande varuhuschefen kommer från största konkurrenten istället för ledningen i Sverige.

Har dock svårt att komma på vilken anledning det skulle kunna vara....

Kanske han genomgår en "extreme-makeover", gått ner 30kg i vikt, och fått en ny näsa?

Vad är en bra arbetsplats?

Frågan har blivit aktuell på min arbetsplats, sedan varuhuschefen valt att sluta.

Att han valde att sluta har skapat ett vakuum som suger kraft från all personal, istället för att lägga fokus på att göra resultat spekuleras det om vad som kommer härnäst. Arbetsplatsen väntar på sin ledare, han ska komma den 1 november!

Alla tycks tro att denna ledare kommer att vara något av en liemannen, med utvecklas eller avvecklas som led ord. Stor del av personalen verkar söka sig där ifrån redan innan han har tillträtt.

Det enda vi fått reda på av kedjans ledning är vad han heter, allt annat tex vad han gjort tidigare, ålder, familj och var han bor har vi fått reda på via vår största konkurrent. Har faktiskt googlat på hans namn, och fått ett ansikte till namnet.

Är en bra arbetsplats en plats där man har roligt?

Jag tror inte riktigt på att om personalen har roligt så gör man ett bättre jobb, att man trivs på jobbet är dock en förutsättning.

På jobbet är man anställd för att utföra en tjänst, något arbetsgivaren ansåg att du kunde utföra då han valde att anställa dig. Kan du inte utföra den, kräv utbildning, ledning eller gå vidare!

Man kan inte kräva att personalen ska ha roligt på arbetsplatsen, men om dom bara är löneslavar och inte trivs eller har intresse för sitt jobb borde dom tacka den chef som ger dom sparken.

Jag vill påstå att nyckeln till framgång är “intresse”. Det tror jag är det viktigaste att ta fasta på. Man måste få personalen intresserad av sitt arbete, och sin arbetsinsats!

Varje människa är ansvarig för sin egen lycka.

Jag skulle aldrig jobba på ett ställe som jag inte trivdes på. Jag har svårt att förstå varför folk stannar på arbetsplatser dom inte vill vara på. Jag anser dock att jag arbetar för att få en kvalitativ fritid, att tjäna mitt uppehälle.

Jag tycker om mitt arbete, arbetsgivare och har ett brinnande intresse för att utveckla både mig själv och min avdelning.

Hoppas att den nya varuhuschefen blir den bästa chef jag haft...