torsdag, juli 08, 2010

Påkörd bakifrån

Efter att ha besökt en av aktiviteterna här på campingen så begav jag mig hemåt tillsammans med min äldste son, han var trött så jag bar honom i famnen.

På väg därifrån så såg (hörde) vi en motorcykel av tuffare karaktär, det visade sig vara en känd krögare från Växjö. Av någon anledning känner han igen mig och stannar för att snacka lite. Vi utbyter några vänliga fraser, varpå han startar sin motorcykel (läs: Harley Davidson Fatboy) och körde mot sin camping plats.

När min son begrundat denna motorcykel köra ifrån oss, så bestämde vi oss för att fortsätta vår resa... till fots!

Hann inte ta mer än 2-3 steg förrän jag hör; Se upp...

Innan jag vet ordet av så har jag blivit påkörd av en snorunge på mountinbike, som i hög fart bestämt sig för att hoppa på det väghinder som jag och sonen precis passerat. Han verkade ha gjort tafatta försök att bromsa genom att trampa bakåt.

Snorungar ska inte ha cyklar som saknar fotbroms!

Följaktligen så kör han på mig med full fart rakt och slår styret i ryggslutet på mig. Flertalet som såg olyckan kommer nu springande från alla håll. När jag tänkte ta tag i snorvalpen och ge honom en riktigt jävla utskällning hör jag mig själv säga:

Strunt i mig, hur gick det för dig?

Efter att konstaterat att det gått ganska bra för ynglingen, han hade bara fått lättare skrapsår på armbågen så fortsatte jag min resa mot vår camping plats.

Hann knappt gå 100 meter förrän det började värka något fruktansvärt i ryggen, och blev i det närmaste sängliggande resten av kvällen. Har fortfarande ont i ryggslutet och har bestämt mig för att ringa försäkringsbolag och informera om det inträffade.

Vem vet vad som kan kommer senare efter en sådan hårt träff...?

Nästa gång jag ser snorisen så ska jag ta han i örat och följa med honom hem till hans föräldrar och ta deras personnummer utifall det kommer någon skada i efterhand.

måndag, juli 05, 2010

Ännu en gång, gick vi klassisk turistfälla

Denna gång åkte vi till Lådbilslandet i Löttorp.

Marknadsföringen av detta lekland kan enbart beskrivas som massiv, glada barn och lyckliga föräldrar i färgglada bilar av olika slag.

När vi besökte deras hemsida inför besöket och noterade att man var tvungen att ha med sig kontanter (dom tar EJ kort på detta lekland) borde vi ha gissat att vi hade att göra med en riktig snåljåp till ägare.

Varför tar man inte kort när entréavgiften är 250:-/barn?

Det första som slår en när man kommer in är bristen på underhåll, då det är flera år sedan det var dags att måla om inne på området. Allt är slitet, skitigt, och rostigt. Man har inte ens orken, eller ta kostnaden för gräsklippning. Större delen av området skulle behöva slås med lie (+40cm högt) innan det skulle gå att klippa.

Lådbilslandet är inte heller något undantag när det gäller att ta överpriser på mat och dryck. Nedan följer ett par exempel på varor och priser:

- Kaffe, 20:- (då ingick dock påtår)
- Våffla med sylt och, grädde, 50:-
- Varmkorv, 20:-
- Korv med mos, 70:- exkl dricka

När det gäller säkerheten på Lådbilslandet måste jag säga att den var under all kritik, karusellerna skötes av unga killar och tjejer, och dom hade alltid hand om två karuseller vardera. Det vill säga att när dom satte igång en karusell var den andra obemannad.

Ett par aktiviteter var dessutom helt utan personal, där fanns bara en "Start" och en "Stopp" knapp för den som kände sig manad att trycka igång karusellen med alla barn. Knappen satt dessutom i sådan höjd att ett barn kunde gå förbi och trycka på knapparna när andra barn gick ur och i vagnarna till tillhörande tåget.

Det som var mycket positivt med besöket var alla deras lådbilar, och det hade dom gott om. Dom verkade alla vara i gott skick, och det syntes att barnen älskade att köra dom. Det fanns brandbilar, sopbilar, trailers, brödbilar, polisbilar, kranbilar mm allt barn älskar.

Kort sagt: Föräldrar kommer att slås av förfallet och den bristande säkerheten och gå där ifrån med djupt hål i plånboken, men barnen kommer att ha en fantastiskt rolig dag.

söndag, juli 04, 2010

Ett sent samtal som väcker tankar

Härom kvällen såg jag att min kära gamla mamma hade ringt vid 22.20 tiden, vilket i hennes mått är ett mycket sent samtal. Sådana sena samtal brukar nästan alltid vara illavarslande.

Givetvis började tankarna surra i skallen på mig, då hon normalt sett aldrig skulle ringa vid denna tidpunkt. Vad har nu hänt?

Har hon skadat sig? Har huset brunnit? Har Allan (pojkvän) gått och dött???

Många frågor och alternativa scenarion målades upp i huvudet på mig i väntan på att signalerna skulle gå fram och hon förhoppningsvis skulle svara.

Signal efter signal gick fram utan att någon lyfte luren, och paniken började sprida sig i min kropp. Nästan när jag hade tänkt att lägga på och börja ringa sjukhuset i Kalmar svarade min kära mor sömndrucket.

-"Ja? ...varför ringer du så här dags???"

När jag förklarat min oro, så visade det sig att anledningen till hennes sena samtal var att hon ringt mig i samma syfte. Det var visst ett fordon med husvagn som hade frontalkrockat med en annan bil med dödlig utgång på samma väg som vi hade färdats. Dock någon timma efter oss...

När vi samtalat några minuter så önskade vi varandra en god natt. Men efter vårt samtal hade jag svårt att sova, då tankarna började sväva iväg.

I bilen med husvagn satt säkert en bilförare liksom jag som ansåg sig vara utvilad, kanske kört bil och släp i många år, med den dyraste last han äger: familjen. När plötsligt en mötande bil av någon anledning tappar kontrollen och kör rakt emot honom.

Vad spelar då erfarenhet för någon roll, hur utvilad han än må ha varit, att han höll hastigheten då han hade dyrbar last? Kanske hans mor ringt honom denna sena timma för att förvisa sig om att det inte var han som krockat.
Hon skulle då få vänta förgäves på det samtalet...

Genast såg jag min egen dödlighet, vikten av att ta tillvara på den tid man har. Det var nästan så att jag själv haft en nära döden upplevelse enbart genom min mors sena samtal.

Det är lätt att hamna i vardagen, låta dagarna komma och gå.

En sådan här trivial händelse får en att tänka på att ägna mer tid åt det som är det viktigast i livet: min älskade hustru och våra två barn.