fredag, april 20, 2012

Förr var en snickare snickare, och en bagare bagare...

Under ett besök på det lokala gymmet i torsdags fick jag höra något som fick mig att reflektera över den tid som vi lever i. 

Stod och klädde på mig i omklädningsrummet, när jag råkade höra två (andra) medelålders män diskutera sina jobb. Uppenbarligen kände dom varandra från förr, men hade inte träffats dom senaste fem åren. 

Dom försökte överglänsa varandra med vad dom jobbade med, den ena berättade att han var ansvarig för produktutveckling på företaget han jobbade på. Den andra kontrade med att berätta att han jobbade på BossMedia, och att han var "avdelning/distrikts/utvecklingschef liksom" lite svårt att beskriva sa han, han hade bara haft tjänsten två år...?!

Den andra tyckte uppenbarligen att detta var jobbigt så han svarade att han hade 20 anställda på sin avdelning, Boss-Killen sa då: Så det är bara en liten avdelning då?

Det hela var en enda stor pissa-längst-tävling.... Boss-Killen gick ut som vinnare!

När det hela hade avslutats och BossKillen uppenbarligen var den som kissade längst, slog det mig att flertalet som jag träffat den senaste tiden har haft svårt att definiera sin arbetsuppgift. Antingen är det så att vi    i effektivitetens tider blivit tvungna att axla större ansvarsområden, och därav fått lite luddiga arbetsplatsbeskrivningar. Det kan även vara så att det går prestige i att ha den coolaste titeln, att en titel visar att du lyckats i livet. 

Detta går att se i dom små företagen där det i stort sett är;
1st Verkställande direktör
1st försäljningschef/regionsansvarig
1st ekonomichef

Det vill säga tre anställda...

Förr var en snickare en snickare, och en bagare en bagare, städaren en städare, bettlare en bettlare, sotare en sotare... Men det klart, allt var inte bättre förr! 

fredag, april 06, 2012

Likt Frankensteins monster

Idag när jag gick till jobbet så kunde jag inte släppa tanken om att vi (handeln) har skapat ett monster som vi själva inte längre kan styra över. Ett monster som hela tiden kräver mer, och har mindre förståelse. Vi har skapat ett behov av öppettider, långt mer än vad som är rimligt. Varför skall en stormarknad som säljer kläder ha öppet 10-20, och dessa tider år låååångt ifrån dom värsta....

När jag växte upp så var det enbart Pressbyrån som hade öppet på söndagar, och alla visste att allt var stängt efter kl 14 på lördagar. Då det var helgdagar var det inte någon som ifrågasatte om man hade öppet eller inte, frågan var när man stängde dagen innan helgdag.

Idag förväntas man ha öppet alla dagar på året!

Måste man kunna handla alla dagar på året, och har vi så lite tid över? Kan man inte planera sina inköp till öppettider på vardagar?

Det var inte mer än något år sedan Danmark gick ifrån lagstadgat stängt på söndagar, att dom gick ifrån det måste enbart vara marknadskrafter som såg en möjlighet till omsättningsökning.

Om vi fick en svensk lagstiftning om att hålla stängt på söndagar tror jag att effekten inte skulle vänta på sig när det gäller minskning av stresssymtom. En dag i veckan där inget är något måste, och helgdagar är just helgdagar.

 

onsdag, april 04, 2012

Vad har hänt med taxfree?

Efter att varit ute och rest i Norden måste jag ställa en berättigad fråga; Vad innebär taxfree idag, och vem tror att det är just "taxfree"?

För inte allt för många år sedan innebar en resa utanför Sveriges gränser att man satte sig ner och inte bara planerade sin resa, utan även bläddrade i små kataloger med taxfree. Man satt och kryssade för, jämförde priser på produkter som man hade för avsikt att inhandla.

Man tog upp "beställningar" från nära och kära som inte hade fördelen att få följa med på resan. Parfymer i långa banor; Opium till mamma, Korus till brorsan, Lagerfelt till pappa och små burkar med hårda karameller i glada färger.

Min nyligen gjorda resa tog mig från Växjö till Arlanda, och utrikes terminalen. Där fanns flertalet butiker, alla lika exklusiva och med vacker personal.

Efter att ha botaniserat bland olika parfymer, whiskysorter, godis i stora färgglada förpackningar så slås jag av insikten att inget är billigt?!

Bara mycket, och i vackra förpackningar...

Parfymen som jag brukar ge till min hustru; Burburry Brit, kostar närmare 100:- mer i taxfreeshoppen än hemma i Växjö.

Hur mycket det skiljer sig mellan taxfree och sk nätpriser vågar jag knappt tänka på. Jag hade med lätthet kunnat slita upp min "smartphone" och kollat upp detta på ett ögonblick. Men visst känns det lite speciellt att glida fram bland alla exklusiva märkeskläder, solglasögon och välbärgade globetrotters som handlar stora kassar av dylikt. Men är det värt pengarna???

Sitter nu i Norges huvudstad Oslo, och deras flygplats Gardemoen. Precis som på Arlanda så är priserna långt över butikspriser, och presenteras igen i en vacker förpackning med leende kvinnor som sprutar parfym på mig när jag går förbi. Här är det om möjligt ännu dyrare att handla då priserna är satta till Norska kronor (allt gånger 1:11:- för svensk valuta). Funderar en stund på vad jag ska inhandla till mina små grabbar där hemma, och det får bli två stora Kinderegg i form av en rolig gubbe. Det vet jag kommer att bli uppskattat, Anton gillar leksakerna och Simon chokladen. Greppar även i farten mot kassan en låda engelsk lakrits konfekt i som jag vet att svärfar älskar.




Inhandlade:
2st Kinderegg (varav innehållande 7st kinderegg var)
1st Engelsk lakrits konfekt (0,5 kg)
279:- norska taxfree kronor gick det hela på, som hittat.

 

söndag, april 01, 2012

På resande fot

Är iväg på tjänsteresa under ett par dagar, då jag ska på mässa i Norges huvudstad Oslo.

Närmare bestämt på Oslo Airport Clarion Hotel, där vi har hyrt hela hotellet under ett par dagar. Hit kommer flertalet leverantörer och visa årets nyheter. Det som jag mest ser fram emot är att se Bosch nya produktserie av kylar och frysar. Har hört att dom kommer att visa ett kylskåp som drar lika mycket/lite som en 75watts glödlampa per år.

Snacka om energisnålt...

Men just nu sitter jag på Starbucks och tar mig en Café Latte Grande, och fascineras av alla olika nationaliteter och språk som jag hör passera där jag sitter. Väldigt mycket folk som är på väg någonstans, och dom som inte kommer iväg.
Jodå, det finns sådana också... Dom försöker förtvivlat övertala personalen i gaten att få komma med flyget trots att dom inte kom i tid, har hört deras namn i högtalarna ett par gånger.

När jag sitter här och tittar ut över flygplatsen, ser planen lyfta och landa och små lastbilar som i kör runt med all bagage kan jag inte annat än förundras att det inte blir fel oftare än det blir. Då menar jag givetvis inte att planen ska störta, utan att alla och allt kommer dit det ska. Det måste vara åtskilliga ton med bagage, och tusentals resenärer varje dag. Under alla mina resor så har jag bara råkat ut för missöde en gång och det var faktiskt just på en resa till Norge, då min väska inte kom med flyget och jag fick den först senare på kvällen i hotellets reception.

Passar även på att säga grattis Arlanda som idag firar 50 år, detta är något som dom skriker ut i högtalarna med jämna mellanrum. Frågan är bara hur dom firar det, för jag kan inte finna någon som helst information om detta?