Förr var en snickare snickare, och en bagare bagare...

Under ett besök på det lokala gymmet i torsdags fick jag höra något som fick mig att reflektera över den tid som vi lever i. 

Stod och klädde på mig i omklädningsrummet, när jag råkade höra två (andra) medelålders män diskutera sina jobb. Uppenbarligen kände dom varandra från förr, men hade inte träffats dom senaste fem åren. 

Dom försökte överglänsa varandra med vad dom jobbade med, den ena berättade att han var ansvarig för produktutveckling på företaget han jobbade på. Den andra kontrade med att berätta att han jobbade på BossMedia, och att han var "avdelning/distrikts/utvecklingschef liksom" lite svårt att beskriva sa han, han hade bara haft tjänsten två år...?!

Den andra tyckte uppenbarligen att detta var jobbigt så han svarade att han hade 20 anställda på sin avdelning, Boss-Killen sa då: Så det är bara en liten avdelning då?

Det hela var en enda stor pissa-längst-tävling.... Boss-Killen gick ut som vinnare!

När det hela hade avslutats och BossKillen uppenbarligen var den som kissade längst, slog det mig att flertalet som jag träffat den senaste tiden har haft svårt att definiera sin arbetsuppgift. Antingen är det så att vi    i effektivitetens tider blivit tvungna att axla större ansvarsområden, och därav fått lite luddiga arbetsplatsbeskrivningar. Det kan även vara så att det går prestige i att ha den coolaste titeln, att en titel visar att du lyckats i livet. 

Detta går att se i dom små företagen där det i stort sett är;

1st Verkställande direktör

1st försäljningschef/regionsansvarig

1st ekonomichef

Det vill säga tre anställda...

Förr var en snickare en snickare, och en bagare en bagare, städaren en städare, bettlare en bettlare, sotare en sotare... Men det klart, allt var inte bättre förr!