Rasister i det fördolda

Det är måndag morgon, för en gång skull så har jag inte bråttom till jobbet. Rättare sagt så hade jag mycket gott om tid, passade på att äta en fin-frulle på lokala bageriet Hennings i Växjö.

Hennings är ett litet fik med trevlig modern atmosfär, kända för sina bakelser. Beställde två frallor, och en stor latte. Nu ska här mysas med Readly, Aftonbladet och Smålandsposten.

Fyra bord längre bort sitter fyra herrar, i övre medelåldern. Alla kända företagare i Växjö stad.

Dom samtalar i en lågmält ton, nästan viskar. Hör hur dom avverkar ena ämnet efter det andra. Tyskarna som köper alla sommarstugor, för få cykelvägar, hundägare, vården, kyrkan. Det som får mig att reagera är att deras lösning, eller rättare sagt deras syndabockar för allt ont som händer i samhället går att härleda till; invandringen.

Får dessutom intrycket om att dom försöker överglänsa varandra med påhittade historier, som efter en stund bekräftas som sanning av någon annan i sällskapet. Det är allt från förtur till akutvård, till att invandrare blir rika på välfärden utan att behöva lyfta ett finger. Här i det "fördolda" sitter fyra framgångsrika företagare, arbetsgivare och har en helt förvriden syn på invandrare, och invandring. Sorgligt.

Samma tonläge, och ämne diskuteras allt som oftast även vid den lokala simhallen. Besöker den varannan onsdag i samband med sönernas simskola. Direkt när man stiger in i bastun så förstår man vad som diskuteras, då det är just den där lågmälda och viskande rösten som man hör.

Oftast inleder man med; Jag är inte rasist, men...

Är det inte dags att någon lyfter invandringen från den låga samtalsnivå som den nu har? Det verkar som att det är på fiket, i bastun osv som är det rätta fiskevattnet för Sverige Demokraterna. Är det inte dags för övriga politiska partier att lyfta frågan på ett korrekt och sakligt sätt. Punktera, och rätta dessa herrar innan dom övertalat alla i deras närhet om vad som är sanning.

Det går inte att tysta ner rasismen genom att inte föra en vettig debatt med dess företrädare i det offentliga rummet.

 

Skickat via Blogsy

Radon - Min lösning

När vi köpte huset visste vi att det fanns radon i huset, något över gränsvärdet som då var 400 bq/m3 (uppmätt värde var 470 bq/m3). Det hade nyligen sänkts från 800 bq/m3, så vi tyckte inte då att det var så mycket att oroa sig över.

Sedermera så sänktes gränsvärdet till 200 bq/m3, och vintern 2011-2012 så gjorde vi en långtidsmätning med radondosor. Siffrorna visade långt över vad vi förväntade oss, det visade sig att markradonen hade ökat till 760 bq/m3. Katastrof!

Vi ringde runt till olika sanerare av radon, och flertalet gav oss preliminära kostnader för att åtgärda vårt problem. Investeringarna för att sanera markradon hamnade i dom flesta fall runt 30 - 40.000:-.

Bestämde mig för att söka mer information, och alternativa lösningar. Hittade då denna sida.

Bestämde mig att tillsammans med svärfar genomföra samma lösning. Dvs borra upp ett hål i bottenplattan, gräva ner drygt en meter med ca trettio centimeter i diameter. Detta är en sk radonbrunn. Gjorde även ett motsvarade hål i yttervägg för att kunna leda ut den ventilerade luften.

Kopplade därefter in rör (100mm) inköpta på Biltema, rörfläkten som vi köpte samtidigt på Biltema fick vi dock efter ett tag plocka bort då den visat sig vara för klen. Istället Beställde vi en LPK100B (tillverkad av Östberg) och trafo från Ahlsells till en kostnad av ca 1300:-.

Efter fyra dagar med den nya fläkten visar mätningen i gillestugan på 48 bq/m3, dvs långt under den rekommenderade gränsen på 200 bq/m3.

Total kostnad för rör, krökar, spiro, fläkt, trafo och isoleringstejp för att täta fläkten i serviceluckan på fronten hamnade på ca 2.000:-.

Kommer att nollställa mätaren om en vecka, för att säkerställa att värdena är korrekta. Om dom fortfarande är lika låga så ska jag återigen beställa mätdosor från auktoriserat företag för att få det hela dokumenterat.

Hoppas att allt är ok ;)

 

Skickat via Blogsy

Förr var en snickare snickare, och en bagare bagare...

Under ett besök på det lokala gymmet i torsdags fick jag höra något som fick mig att reflektera över den tid som vi lever i. 

Stod och klädde på mig i omklädningsrummet, när jag råkade höra två (andra) medelålders män diskutera sina jobb. Uppenbarligen kände dom varandra från förr, men hade inte träffats dom senaste fem åren. 

Dom försökte överglänsa varandra med vad dom jobbade med, den ena berättade att han var ansvarig för produktutveckling på företaget han jobbade på. Den andra kontrade med att berätta att han jobbade på BossMedia, och att han var "avdelning/distrikts/utvecklingschef liksom" lite svårt att beskriva sa han, han hade bara haft tjänsten två år...?!

Den andra tyckte uppenbarligen att detta var jobbigt så han svarade att han hade 20 anställda på sin avdelning, Boss-Killen sa då: Så det är bara en liten avdelning då?

Det hela var en enda stor pissa-längst-tävling.... Boss-Killen gick ut som vinnare!

När det hela hade avslutats och BossKillen uppenbarligen var den som kissade längst, slog det mig att flertalet som jag träffat den senaste tiden har haft svårt att definiera sin arbetsuppgift. Antingen är det så att vi    i effektivitetens tider blivit tvungna att axla större ansvarsområden, och därav fått lite luddiga arbetsplatsbeskrivningar. Det kan även vara så att det går prestige i att ha den coolaste titeln, att en titel visar att du lyckats i livet. 

Detta går att se i dom små företagen där det i stort sett är;

1st Verkställande direktör

1st försäljningschef/regionsansvarig

1st ekonomichef

Det vill säga tre anställda...

Förr var en snickare en snickare, och en bagare en bagare, städaren en städare, bettlare en bettlare, sotare en sotare... Men det klart, allt var inte bättre förr! 

Likt Frankensteins monster

Idag när jag gick till jobbet så kunde jag inte släppa tanken om att vi (handeln) har skapat ett monster som vi själva inte längre kan styra över. Ett monster som hela tiden kräver mer, och har mindre förståelse. Vi har skapat ett behov av öppettider, långt mer än vad som är rimligt. Varför skall en stormarknad som säljer kläder ha öppet 10-20, och dessa tider år låååångt ifrån dom värsta....

När jag växte upp så var det enbart Pressbyrån som hade öppet på söndagar, och alla visste att allt var stängt efter kl 14 på lördagar. Då det var helgdagar var det inte någon som ifrågasatte om man hade öppet eller inte, frågan var när man stängde dagen innan helgdag.

Idag förväntas man ha öppet alla dagar på året!

Måste man kunna handla alla dagar på året, och har vi så lite tid över? Kan man inte planera sina inköp till öppettider på vardagar?

Det var inte mer än något år sedan Danmark gick ifrån lagstadgat stängt på söndagar, att dom gick ifrån det måste enbart vara marknadskrafter som såg en möjlighet till omsättningsökning.

Om vi fick en svensk lagstiftning om att hålla stängt på söndagar tror jag att effekten inte skulle vänta på sig när det gäller minskning av stresssymtom. En dag i veckan där inget är något måste, och helgdagar är just helgdagar.

 

Vad har hänt med taxfree?

Efter att varit ute och rest i Norden måste jag ställa en berättigad fråga; Vad innebär taxfree idag, och vem tror att det är just "taxfree"?

För inte allt för många år sedan innebar en resa utanför Sveriges gränser att man satte sig ner och inte bara planerade sin resa, utan även bläddrade i små kataloger med taxfree. Man satt och kryssade för, jämförde priser på produkter som man hade för avsikt att inhandla.

Man tog upp "beställningar" från nära och kära som inte hade fördelen att få följa med på resan. Parfymer i långa banor; Opium till mamma, Korus till brorsan, Lagerfelt till pappa och små burkar med hårda karameller i glada färger.

Min nyligen gjorda resa tog mig från Växjö till Arlanda, och utrikes terminalen. Där fanns flertalet butiker, alla lika exklusiva och med vacker personal.

Efter att ha botaniserat bland olika parfymer, whiskysorter, godis i stora färgglada förpackningar så slås jag av insikten att inget är billigt?!

Bara mycket, och i vackra förpackningar...

Parfymen som jag brukar ge till min hustru; Burburry Brit, kostar närmare 100:- mer i taxfreeshoppen än hemma i Växjö.

Hur mycket det skiljer sig mellan taxfree och sk nätpriser vågar jag knappt tänka på. Jag hade med lätthet kunnat slita upp min "smartphone" och kollat upp detta på ett ögonblick. Men visst känns det lite speciellt att glida fram bland alla exklusiva märkeskläder, solglasögon och välbärgade globetrotters som handlar stora kassar av dylikt. Men är det värt pengarna???

Sitter nu i Norges huvudstad Oslo, och deras flygplats Gardemoen. Precis som på Arlanda så är priserna långt över butikspriser, och presenteras igen i en vacker förpackning med leende kvinnor som sprutar parfym på mig när jag går förbi. Här är det om möjligt ännu dyrare att handla då priserna är satta till Norska kronor (allt gånger 1:11:- för svensk valuta). Funderar en stund på vad jag ska inhandla till mina små grabbar där hemma, och det får bli två stora Kinderegg i form av en rolig gubbe. Det vet jag kommer att bli uppskattat, Anton gillar leksakerna och Simon chokladen. Greppar även i farten mot kassan en låda engelsk lakrits konfekt i som jag vet att svärfar älskar.




Inhandlade:
2st Kinderegg (varav innehållande 7st kinderegg var)
1st Engelsk lakrits konfekt (0,5 kg)
279:- norska taxfree kronor gick det hela på, som hittat.

 

På resande fot

Är iväg på tjänsteresa under ett par dagar, då jag ska på mässa i Norges huvudstad Oslo.

Närmare bestämt på Oslo Airport Clarion Hotel, där vi har hyrt hela hotellet under ett par dagar. Hit kommer flertalet leverantörer och visa årets nyheter. Det som jag mest ser fram emot är att se Bosch nya produktserie av kylar och frysar. Har hört att dom kommer att visa ett kylskåp som drar lika mycket/lite som en 75watts glödlampa per år.

Snacka om energisnålt...

Men just nu sitter jag på Starbucks och tar mig en Café Latte Grande, och fascineras av alla olika nationaliteter och språk som jag hör passera där jag sitter. Väldigt mycket folk som är på väg någonstans, och dom som inte kommer iväg.
Jodå, det finns sådana också... Dom försöker förtvivlat övertala personalen i gaten att få komma med flyget trots att dom inte kom i tid, har hört deras namn i högtalarna ett par gånger.

När jag sitter här och tittar ut över flygplatsen, ser planen lyfta och landa och små lastbilar som i kör runt med all bagage kan jag inte annat än förundras att det inte blir fel oftare än det blir. Då menar jag givetvis inte att planen ska störta, utan att alla och allt kommer dit det ska. Det måste vara åtskilliga ton med bagage, och tusentals resenärer varje dag. Under alla mina resor så har jag bara råkat ut för missöde en gång och det var faktiskt just på en resa till Norge, då min väska inte kom med flyget och jag fick den först senare på kvällen i hotellets reception.

Passar även på att säga grattis Arlanda som idag firar 50 år, detta är något som dom skriker ut i högtalarna med jämna mellanrum. Frågan är bara hur dom firar det, för jag kan inte finna någon som helst information om detta?

Dödshjälp

Historien om lilla Linnea som var förtidigt född, och dog på Astrid Lindgrens sjukhus är aktualiserad igen då hennes mamma inte nöjde sig med domen mot läkaren som gav hennes dotter en dödlig dos smärtstillande.

Personligen tror jag att det varken slutar, eller börjar där.

Jag misstänker att detta är vanligare än man tror, och att detta inte var något av en engångsföretelse. Att läkare väljer att avsluta liv i förtid, för att bespara personligt lidande och kostnader i sjukvården.

Efter att samtalat med vänner så kan dom komma med liknade erfarenheter, dock har dom nog inte tänkt så långt att det skulle kunna vara planerade "överdoser". Bara att dom finner det underligt att läkare kunnat beräknat en människas bortgång med ett par timmar, trots att dom kan ha varit sjuka en längre tid.

Min egen upplevelse är tillsammans med min fars bortgång, han blev diagnoserad cancer med en beräknad återstående livslängd på ca ett år. Tack och lov blev det kortare än så, då det var mycket jobbigt att se sin far så nerbruten av dödsdomen. Att se honom lida under så lång tid hade varit tortyr. Hade idag gett varsomhelst för ytterligare en dag med honom. Saknar honom oerhört...

Vi blev alla kallade till Kalmar lasarett en dag i december, läkaren sa att han inte hade långt kvar. Vi satt med honom hela dagen, vissa stunder på dagen var han klar och skissade på innovationer som han hade tänk på. Han var uppe ur sängen och kissade. Det var sista gången jag pratade med honom, och vi skojade lite. Efter detta så var han trött och ville vila.

Sen började medicineringen.

Min far vaknade aldrig mer efter det. Så fort han verkade vakna till så kom det en ny sjuksyster med mer smärtstillande. Detta fortsatte genom kvällen, och natten.

Min far var dödligt sjuk i cancer, men jag är övertygad att det som dödade honom var en överdos smärtstillande.

Frågan är dock om det är moraliskt riktigt att göra detta? ..och är det möjligt att det fungerar på detta vis?

Jag är på inget vis bitter, eller arg på läkaren som ordinerade den mängd smärtstillande som jag tror dödade min far.

Min far skulle dö, och på detta vis gavs vi möjligheten att vara där till slutet. Strax innan han gick bort lade jag mig jämte min far i hans säng, och viskade till honom hur mycket jag älskade honom... Jag är säker på att han hörde det.

JAS-Affären

Jag förstår inte riktigt grejen med "skandalen" i JAS-affären?! Nyheterna på TV4 slår sig för bröstet att dom nosat upp denna skandal, och påtalar detta i början av varje nyhetsinslag.

I inslagen så framkommer det med all tydlighet att mutor är vanligt förekommande i vapenaffärer. Som privatperson så måste jag säga att mutor inte är ok! Dvs att någon utnyttjar situationen och tillfället till personlig vinning från sin ställning som förhandlare/köpare.

Samtidigt har man fått lära sig att man ska ta seden dit man kommer, om det nu är "allmän praxis" inom vapenindustrin att man måste muta sig in på marknader som man annars inte hade fått handla med. Har man då inte handlat rätt utifrån situationen?

Ingen muta = Ingen affär

Om man har betalat ut ett antal miljoner till "agenter" för att säkerställa att man får affären som omfattade 28 jas-gripen som i runda slängar kostar 500 miljoner styck, måste väl ändå anses som en "god" affär?!

Spottstyver tycker jag i sambandet då jag googlat på ämnet och kommit fram till att hela JAS projektet kostat över 100 miljarder.

Men moraliskt riktigt?

Njää...

Blev glad i hjärtat

Som bosatt i Växjö kan jag bara buga och tacka då Stefan Edberg, före detta tennisproffs har visat intresse för att sponsra Växjö Lakers.

Växjö har kanske inte historiskt sett varit känd för sin hockeykultur, fotboll har alltid haft ett starkt fäste med Öster samt för sina framgångsrika tennisspelare.

Fotbollen har på senare år tappat både sin gnista och besöksantal, men i takt med att Öster tappat sina anhängare så har hockeyn gjort motsatsen. Det snackas hockey på arbetsplatserna, fikarum och i Ica´s kassakö. Kort sagt så sprudlar känslorna för Växjö Lakers.

Att dom ska upp i Elitserien är givetvis något som vi alla hoppas på, och att få göra det samtidigt som Vida Arena byggs får väl anses som en perfekt timing.

Stefan Edberg har ansetts som en trevlig sympatisk kille med fötterna på jorden, har flertalet gånger träffat honom. En av dom starkaste minnena är från barndomen då han spelade på tennisplanen i Hovmantorp, och tog sig tid efter träningen att skriva autografer till oss som stod bredvid och beundrade denna exemplariska tennisspelare.

Låt oss nu hoppas att Lakers tar sig upp till Elitserien, och att Stefan Edberg hjälper till att få Växjö till en hockeystad att räkna med...

Bild från Aftonbladet, KRISTER HANSSON, PIC-AGENCY

Barnkalas med 18 sockerstinna femåringar!

Idag ska Simon ha sitt första barnkalar med vännerna från dagis. Åtta stycken var snabba med att meddela att dom kommer, men när det bara var timmar kvar till sista anmälningstid så rasade det in samtal och sms.

Inom loppet av någon timma hade det tillkommit tio till, det vill säga 18 barn plus två föräldrar. Nämnas bör också att då har jag inte räknat med födelsedagsbarnet och hans lillebror. Så summan av kardemumman så blir det 20 (!) barn som kommer att rusa runt här hemma under två timmar.

Det har inhandlats godis, tårta, kakor, läsk, saft.

Ska man hitta på några aktiviteter, eller ska dom få leka fritt?

Åhh så gulligt, liten juice, liten kaffe och en pytteliten fralla!

Hyresgästföreningen

Hörde av en vän häromdagen att han fått erbjudande om att gå med i Hyresgästföreningen. En organisation som enligt dom själva:


"Hyresgästföreningen är en demokratisk medlemsorganisation för hyresgäster. Vårt grundläggande mål är att alla ska ha rätt till en god bostad till rimlig kostnad. Vi arbetar för att alla hyresgäster ska garanteras ett tryggt boende med inflytande och gemenskap. Över en halv miljon hushåll är med i Hyresgästföreningen."

I Sverige idag så finns det närmare 1.778.000 hyresrätter, 90% av dessa går under Hyresgästföreningen. dvs 1.600.200.

I hyran ligger numera 12:- (per månad) i avgift till Hyresgästföreningen vare sig man valt det eller ej, dvs närmare 19.202.400:- per månad.

Detta ger per år 230.428.800:-.

Tilläggas bör även att ca 540.000 personer har valt att bli medlemmar i föreningen och betalar ytterligare 75:-/mån (totalt för alla medlemmar 40.500.000:-/mån).

Detta ger per år 486.000.000:-.

Nu till summan av kardemumman, detta ger en total inkomst på ca 716.400.000:- (sjuhundrasextonmiljonerfyrahundratusen) till föreningen som till största delen drivs av ideellt arbetande förtroendemän. Undrar om man per definition är duktig på att förhandla, om man blir vald förtroendeman?

Riktigt vad man har att förhandla med vet jag inte riktigt, jag menar om deras argument är att om dom inte får den hyra som dom begär så flyttar dom ut?!

Men visst har dom anställda, och visst jobbar dom för att påverka, och visst ger dom ut en tidning ett par gånger om året, och visst gör dom sig förtjänta av summan.

Visst?!

Demokratin ur spel?

Hur i helvete kan TV4 göra ett program som heter:
Din nästa statsminister

Trodde vi levde i en demokrati, där statsminister tillsätts efter valet!?

Tänk om tex (Gud förbjude) SverigeDemokraterna gör en jordskreds seger, eller för den delen något annat parti.

Är det verkligen ok att göra så här?

(Bild från www.aftonbladet.se)

Påkörd bakifrån

Efter att ha besökt en av aktiviteterna här på campingen så begav jag mig hemåt tillsammans med min äldste son, han var trött så jag bar honom i famnen.

På väg därifrån så såg (hörde) vi en motorcykel av tuffare karaktär, det visade sig vara en känd krögare från Växjö. Av någon anledning känner han igen mig och stannar för att snacka lite. Vi utbyter några vänliga fraser, varpå han startar sin motorcykel (läs: Harley Davidson Fatboy) och körde mot sin camping plats.

När min son begrundat denna motorcykel köra ifrån oss, så bestämde vi oss för att fortsätta vår resa... till fots!

Hann inte ta mer än 2-3 steg förrän jag hör; Se upp...

Innan jag vet ordet av så har jag blivit påkörd av en snorunge på mountinbike, som i hög fart bestämt sig för att hoppa på det väghinder som jag och sonen precis passerat. Han verkade ha gjort tafatta försök att bromsa genom att trampa bakåt.

Snorungar ska inte ha cyklar som saknar fotbroms!

Följaktligen så kör han på mig med full fart rakt och slår styret i ryggslutet på mig. Flertalet som såg olyckan kommer nu springande från alla håll. När jag tänkte ta tag i snorvalpen och ge honom en riktigt jävla utskällning hör jag mig själv säga:

Strunt i mig, hur gick det för dig?

Efter att konstaterat att det gått ganska bra för ynglingen, han hade bara fått lättare skrapsår på armbågen så fortsatte jag min resa mot vår camping plats.

Hann knappt gå 100 meter förrän det började värka något fruktansvärt i ryggen, och blev i det närmaste sängliggande resten av kvällen. Har fortfarande ont i ryggslutet och har bestämt mig för att ringa försäkringsbolag och informera om det inträffade.

Vem vet vad som kan kommer senare efter en sådan hårt träff...?

Nästa gång jag ser snorisen så ska jag ta han i örat och följa med honom hem till hans föräldrar och ta deras personnummer utifall det kommer någon skada i efterhand.

Ännu en gång, gick vi klassisk turistfälla

Denna gång åkte vi till Lådbilslandet i Löttorp.

Marknadsföringen av detta lekland kan enbart beskrivas som massiv, glada barn och lyckliga föräldrar i färgglada bilar av olika slag.

När vi besökte deras hemsida inför besöket och noterade att man var tvungen att ha med sig kontanter (dom tar EJ kort på detta lekland) borde vi ha gissat att vi hade att göra med en riktig snåljåp till ägare.

Varför tar man inte kort när entréavgiften är 250:-/barn?

Det första som slår en när man kommer in är bristen på underhåll, då det är flera år sedan det var dags att måla om inne på området. Allt är slitet, skitigt, och rostigt. Man har inte ens orken, eller ta kostnaden för gräsklippning. Större delen av området skulle behöva slås med lie (+40cm högt) innan det skulle gå att klippa.

Lådbilslandet är inte heller något undantag när det gäller att ta överpriser på mat och dryck. Nedan följer ett par exempel på varor och priser:

- Kaffe, 20:- (då ingick dock påtår)
- Våffla med sylt och, grädde, 50:-
- Varmkorv, 20:-
- Korv med mos, 70:- exkl dricka

När det gäller säkerheten på Lådbilslandet måste jag säga att den var under all kritik, karusellerna skötes av unga killar och tjejer, och dom hade alltid hand om två karuseller vardera. Det vill säga att när dom satte igång en karusell var den andra obemannad.

Ett par aktiviteter var dessutom helt utan personal, där fanns bara en "Start" och en "Stopp" knapp för den som kände sig manad att trycka igång karusellen med alla barn. Knappen satt dessutom i sådan höjd att ett barn kunde gå förbi och trycka på knapparna när andra barn gick ur och i vagnarna till tillhörande tåget.

Det som var mycket positivt med besöket var alla deras lådbilar, och det hade dom gott om. Dom verkade alla vara i gott skick, och det syntes att barnen älskade att köra dom. Det fanns brandbilar, sopbilar, trailers, brödbilar, polisbilar, kranbilar mm allt barn älskar.

Kort sagt: Föräldrar kommer att slås av förfallet och den bristande säkerheten och gå där ifrån med djupt hål i plånboken, men barnen kommer att ha en fantastiskt rolig dag.

Ett sent samtal som väcker tankar

Härom kvällen såg jag att min kära gamla mamma hade ringt vid 22.20 tiden, vilket i hennes mått är ett mycket sent samtal. Sådana sena samtal brukar nästan alltid vara illavarslande.

Givetvis började tankarna surra i skallen på mig, då hon normalt sett aldrig skulle ringa vid denna tidpunkt. Vad har nu hänt?

Har hon skadat sig? Har huset brunnit? Har Allan (pojkvän) gått och dött???

Många frågor och alternativa scenarion målades upp i huvudet på mig i väntan på att signalerna skulle gå fram och hon förhoppningsvis skulle svara.

Signal efter signal gick fram utan att någon lyfte luren, och paniken började sprida sig i min kropp. Nästan när jag hade tänkt att lägga på och börja ringa sjukhuset i Kalmar svarade min kära mor sömndrucket.

-"Ja? ...varför ringer du så här dags???"

När jag förklarat min oro, så visade det sig att anledningen till hennes sena samtal var att hon ringt mig i samma syfte. Det var visst ett fordon med husvagn som hade frontalkrockat med en annan bil med dödlig utgång på samma väg som vi hade färdats. Dock någon timma efter oss...

När vi samtalat några minuter så önskade vi varandra en god natt. Men efter vårt samtal hade jag svårt att sova, då tankarna började sväva iväg.

I bilen med husvagn satt säkert en bilförare liksom jag som ansåg sig vara utvilad, kanske kört bil och släp i många år, med den dyraste last han äger: familjen. När plötsligt en mötande bil av någon anledning tappar kontrollen och kör rakt emot honom.

Vad spelar då erfarenhet för någon roll, hur utvilad han än må ha varit, att han höll hastigheten då han hade dyrbar last? Kanske hans mor ringt honom denna sena timma för att förvisa sig om att det inte var han som krockat.
Hon skulle då få vänta förgäves på det samtalet...

Genast såg jag min egen dödlighet, vikten av att ta tillvara på den tid man har. Det var nästan så att jag själv haft en nära döden upplevelse enbart genom min mors sena samtal.

Det är lätt att hamna i vardagen, låta dagarna komma och gå.

En sådan här trivial händelse får en att tänka på att ägna mer tid åt det som är det viktigast i livet: min älskade hustru och våra två barn.

Hårfin marknadsföring

Hockeyfrilla... någon?

Vissa saker bör man inte göra i en bastu

Om man lyssnar till reklamen för chips så ska hela svenska folket ägna sig åt att äta chips som fredagsmys. Fredagsmys för mig är att ägna mig lite åt mental batteriladdning och avkoppling i den finska uppfinningen som vi valt att kalla bastu.

Bastubadande har alltid varit i det närmaste en religiös ritual i vår släkt, att likt bikten få syndernas förlåtelse och rening av kropp och själ. Denna ritual får gärna kompletteras med en försvenskad version av Tapas innehållande godsaker som pilsnerkorv, pepparkorv, chilliost osv. Detta serveras allt som oftast tillsammans med iskall pilsner från svenska Systembolaget.

Ibland kan en överdriven konsumtion av korv och pilsner ta sig uttryck i vad som börjar som ett muller i magen, för att lite senare skapa ett tryck av väderspänning. Med en skräckblandad förtjusning ger man efter för trycket, och förvånas av den ansamling luft som byggts upp inombords.

Plötsligt sitter man där likt ett barn med ett fånigt leende på läpparna, förundrad och stolt över det ljud som kroppen lyckats åstadkomma.

Strax därefter slås man av tanken att detta kanske inte var det smartaste drag man gjord då bastun är stekhet, och utrymmet förefaller att inte vara särskilt rymlig för denna kroppsodör. Med spänning väntar man på om det kommer stickningar i näsan, och om ögonen kommer rinna och svida.

Är bastun tillräckligt stor för oss båda?

Det är vid dessa tillfällen man är tacksam för dom förkylningar som lill-killen tagit hem från dagis i kärleksgåva till sin far, och som dom senaste veckorna orsakat fullständig nästäppa. Men det som som för en stund kändes som en befrielse övergår snabbt till en annan verklighet, en plötslig kräkreflex då odören når smaklökarna via inandningsluften genom munnen.

Vissa saker gör man bara inte i en bastu...

Endast med en kvinnas logik...

...kan man tjäna pengar på att köpa mer!?

Tusan också köpte fel bok...

Skulle ha köpt "Få den läst!"...