En sådan period i livet

Just nu befinner jag mig i en sådan period i livet som alla säger kommer att gå över...

Gud, vad jag hoppas det!

Som det är nu så vaknar barnen om vartannat hela nätterna igenom. Minstingen är dessutom riktigt (riktigt) förkyld och vaknar typ var 20:e minut natten igenom.

När han på morgonkvisten börjar bli riktigt trött (runt kl 04:30) så är det dags för storebror (05:30) att vakna... skrikandes VÄLLING!!! För att direkt efter detta mål vilja titta på "Bompa"...

Vid det här laget har Anton (minstingen) piggnat till av brorsans glada tillrop så att även han vill stiga upp och leka.

Det är bara att stiga upp, gilla läget...

Vi har försökt att dela på dagarna, dvs att den ena dagen får käraste ligga kvar och sova (läs: försök till vila) i en timma eller två. Detta är något vi har försökt att göra dom sista två veckorna. Svårt att hålla full fokus på jobbet när man är så trött som jag är, och om några dagar kommer nya varuhuschefen... Ångest!

Hoppas att detta är en period som snart går över!

Kan vara därför bloggen är lite dåligt uppdaterad just nu, men det är en period som kommer att gå över :)