söndag, februari 24, 2008

Måste man tycka om sina gamla klasskamrater?


För någon vecka sedan fick jag ett brev med posten med inbjudan till en klassfest. Blev för en stund riktigt glad då jag trodde att det var någon av dom gamla polarna i gymnasiet som fixat en återträff.

Det visade sig dock vara ett företag (Barabamba fd klassfest.com) som specialiserat sig på just återträffar. Återträffen skulle vara med klasskamraterna i högstadiet. I samma sekund som jag förstod detta kastades brevet i tunnan för återvinning. Tänkte att pappret i varje fall bör återvinnas.

Jag har inget gemensamt med dessa människor. Hela min högstadie tid var kantat av mobbare och trångsynta lärare. Vet faktiskt inte än idag vad som var värst, om det var eleverna som var elaka eller om det var lärarna som var flata.

Fick utstå en hel del skit unde den tiden. Att återförenas med dessa människor som sedan högstadiet gift sig och skaffat barn med sina kusiner, skulle för mig vara lika intressant som att försöka föra upp en blyetspenna i näsan för att rita upp en minnesbild.

Någon dag efter att jag fick brevet ringde det i telefonen här hemma och en kvittrande kvinna i luren undrade om jag fått deras inbjudan. Då jag förklarade att jag kastat detsamma direkt när jag fick det kunde hon inte förstå. När jag försökte förklara för henne att jag inte hade något gemensamt med rövhålen som gick i min högstadieklass undrade hon om jag ville bli arrangör för festen?! Hallå! Vad var det som hon inte förstod?

Förklarade då kortfattat att många av dom som skulle komma på klassfesten varit riktigt elaka mot mig som tonåring, och dom som inte varit elaka blundade för att se vad jag utsattes för. Jaha sa hon då och sa att om jag inte anmälde mig så fick jag inte någon klasslista på vad alla gör idag.

Hon lade dock på luren när jag tackade för att jag slapp klasslistan....

Måste man tycka om gamla klasskamrater?

Måste dock erkänna att det jag utsattes för under tonåren har gjort mig till en starkare människa, med mer tålamod och inlevelse i andra männskors känslor. Att jag idag inte skulle tveka en sekund på att sparka Fredrik Arlesten (värsta mobbaren på skolan) på pungkulorna som tack tycker jag inte hör hit.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Fredrik stavar sitt namn "Ahlesten"...
Kolla själv med birthday.se

Socker Conny sa...

Har svårt att motivera mig i att bry mig om hur han stavar sitt namn.

Vet dock att han har varit inne på sidan och läst... undrar om han skämdes då?

ja sa...

Hej. Jag har all förståelse för att du inte bryr dig om stavningen, med all rätt. Men jag tycker det är trist att förknippas med de döskallar som du beskriver.
Mvh
J Arlesten

Socker Conny sa...

Ok.. rätt ska vara rätt...

Det är Fredrik Ahlesten som är ett rövhål!

För mig spelar stavningen ingen roll, så länge det är personen som jag syftar på!