Meningen med livet

Vissa dagar går bara förbi, man har liksom fullt upp med livet. Plötsligt sker en liten sak som får en att stanna upp.

Det som hände idag var att en besökare till min blogg gav mig en länk till sin hemsida som handlade om hennes familj och deras sjuka son(Susanne´s hemsida)

Efter att ha läst på hennes hemsida stannade jag upp i tankarna kring mina egna barn.

Kommer ihåg hur det var den gången när vi bestämde oss för att försöka få barn. Det var strax efter att min far gick bort hastigt i cancer (cancer gör så kommer hastigt och när man minst väntar den). Hans bortgång fick mig att förstå att livet väntar inte på någon. Vad väntade vi på? Vi hade varit ett par i närmare två år och vi hade båda fasta tjänster och bodde i bostadsrätt.

Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Tror det är få människor som vaknar upp en dag, och känner att dom mognat och vill ha barn. Till alla som läser detta, barn är det bästa som finns och är med största sannolikhet meningen med livet.

När älsklingen väl blivit gravid, startade oron. En oro som ska vara hela livet enligt min bror.

Oron för att något ska gå snett i graviditeten, förlossningen. Alla talar om procent, att det tex är 1 på 1000 som drabbas av en sjukdom. Nästa ögonblick säger dom att det är 1 på 10 000 som kan få något annat osv osv. Om man lägger ihop alla dessa så tycker jag att det hela känns olustigt.

Varje barn som födds är ett under!

När väl Simon var född och allt hade gått bra, väcktes frågan om ett syskon. Ska man verkligen chansa en gång till? Allt gick ju bra med Simon, så oddsen för att något ska hända med syskonet är väl högre? Ska man verkligen utmanna ödet?

Självklart!

Anton är nu 3 månader gammal och en liten pigg kille som tycker om att härma pappa när han pratar konstigt. Han följer storebror med ögonen när han kör förbi på sin röda Bobbycar. Vet dock inte om det är för att bilen har en fin färg eller för att han är rädd för att bli påkörd. Hoppas att dom kommer få mycket nöje av varandra genom livet, och att dom kommer att vara bästa vänner.

Så för att komma till slutklämmen vill jag säga:
Barn är det bästa som finns i livet, och att livet väntar inte på någon!

Carpe Diem - Njut av den flyende dagen